like petals we fall


det är någoting med hösten. luften, solen, löven, vinden, hela atmosfären. man blir både glad och ledsen av den. imorse när jag stod och väntade på bussen märkte jag att solen lyste, men den värmer inte längre. man kan känna hur vinden tagit över. hur den där brisande iskalla kylan börjar komma. den som gör att man får fnasiga händer, iskalla röda kinder och isande fötter. men trots allt det där kalla känns det som att det är början på något, som faktiskt kan sluta bra. 

en jacka som är tillräckligt varm gör så mycket. vill bara säga att det är så värt att gå upp extra extra tidigt bara för att se dimman och kylan utanför fönstret, när man sitter där själv med bon iver eller daniels nya och en kopp thé. hösten är underskattad på det viset att man låter det negativa ta över, såsom med att vinden nu tagit över för solen. dock gör det inget med en tillräckligt varm jacka.

Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0